Ur En bokförläggares memoarer
1.
En gång startade jag ett bokförlag.
Ibland frågar jag mig själv: Varför?
Ett skäl är att jag hade studerat samhällsvetenskap i nästan tio år vid Göteborgs Universitet och började förstå att en institution alltid är en institution – i varje fall den sociologiska.
Ett annat skäl är att när man skriver texter så bör man ta sig makt över villkoren för texternas vidare öden. Att överlåta sina skriverier till anonyma förläggares godtycke är sällan förnuftigt.
Ett ytterligare skäl är att vi var några stycken – Bosse Bergman, Cecilia Frostenson, Lennart Karlsson och jag – som gärna undersökte vad det innebär att göra böcker.
Skriva och illustrera. Sätta och trycka. Sprida och debattera.
Ja, så här kan man fortsätta och framlägga skäl efter skäl.
I stället vill jag hävda att det nödvändiga villkoret för mig att vrida på startnyckeln var en man vid namn Johan Asplund.
Hade jag inte mött den mannen på nyåret 1968 hade jag idag sannolikt producerat absurda ytligheter för televisionsbruk.
2.
Ett bokförlag bör ha ett namn.
Det kan heta Andersson & Pettersson Bokförlag, eller något fiffigt som Forum, Doxa eller Dåliga Böcker. Men det finns även en tradition med djurnamn inom förlagsvärlden med en albatross. en delfin och en svala.
Eftersom vi varken ville ha ett efternamnsnamn (vi var ju en grupp som' arbetade med förlaget från starten) eller en fiffighet, listade vi alla en- och tvåstaviga och även ett och annat trestavigt djurnamn och strök så i listan tills blott Korpen kvarstod.
Korpen visade sig ha många goda sidor. Den är trogen och snabb, listig och skarpögd och därtill orädd att flyga. Den är även rikt och mångtydigt symboliskt belastad. Och den år billig att avbilda i sin helsvarthet.
Så det blev Bokförlaget Korpen.
3.
Jag ser helst att Korpen ger ut alla sorters böcker. Det viktiga är att dom är bra.
Bokvärlden år dock grundligt kategoriserad och genreindelad. Detta har stora konsekvenser för böckernas spridningsvägar före, i och efter bokhandeln. En speciell bok går att sprida av ett förlag genom vissa kanaler. En annan bok bra mycket lättare av ett annat förlag och på andra vägar.
Det finns tyvärr skål, för mindre förlag, att specialisera sig.
4.
Efter några för många år vid en samhällsvetenskaplig institution i Göteborg är det naturligt att ge ut samhällsvetenskapliga böcker av alla de slag: filosofiska, socialantropologiska, psykologiska, filmvetenskapliga, sociologiska… Det finns till. exempel ett nästan oändligt antal väsentliga sådana böcker att översätta och ge ut. I varje fall räcker de gott – med vår utgivningstakt – för de närmaste hundra åren.
Dessutom är det lika naturligt – efter att ha blivit klassad som ovetenskaplig men konstnärlig av institutionens överhuvud Edmund Dahlström – att i bokutgivningen ifrågasätta gränsen mellan "vetenskap" och "konst". Och att därtill förflytta gränsen in i konsten. Därför återfinns det även aforismer, biografier och essäer, kursböcker, reseskildringar och guideböcker bland de samhällsvetenskapliga böckerna.
5.
Under några år i mitten av det glada 70-talet läste jag dagligen ett halvt dussin bilderböcker tillsammans med storfamiljens barn. Få av dessa böcker tycktes vilja mig som vuxen – något, vilket är besynnerligt eftersom de vanligen läses av barn och vuxna ihop.
Detta är ett av skälen till att Korpen numera ger ut "Bilderböcker för barn och vuxna i alla åldrar".
I dessa böcker kan man finna såväl initiativrika barn som tar ansvar för varandra, en mamma som tröttnar på att vara snäll, en ofri liten man som ger sig av för att söka lyckan som föräldrar som inte märker när deras son en dag börjar att krympa, barn som är slarviga och lata och som det går väl för ändå, en skald som flyr kaffegemenskapen för ensamheten.
Ett annat skäl till att vi ger ut dessa böcker är att barn ännu funderar över livet och döden. Och att de inom kort kommer att ta makten över oss ana och radikalt förändra livet här på jorden. – Hur otroligt detta nu än kan förefalla.
6.
En avsikt med Korpen är att de som arbetar med förlaget ska ha möjlighet att även göra andra saker här i livet. Skriva eller resa eller bygga eller bara flyta omkring.
Ibland har detta medfört vissa konflikter. Det är inte alla gånger så lätt att syssla med två viktiga ting – mer eller mindre – samtidigt. Men det är heller inte lätt att bara syssla med en viktig sak i taget. Detta är ett av livets stora dilemman…
Under en tid var Korpen mer kammarkör än förlag. Här sjöngs och arrangerades och organiserades resor till fjärran belägna konsertsalar. Det var inte enbart bra för chefen – som inte sjunger i kör.
Detta är i varje fall ett av skälen till att vi gav ut Olle Adolphsons senare samlade verk och visor för kör. Det är bra även för chefen.
7.
Om man driver ett bokförlag kan det vara bra med en uttrycklig målsättning.
Men detta är dock inget krav. Ofta framtonar ju en målsättning i vårt handlande. Dessutom måste gamla mål lämna plats förnya vad det lider. En målsättning är alltså alls inget krav.
Korpen har dock en målsättning. Därtill en dubbel. De som arbetar med förlaget ska dels kunna överleva på det, dels ha roligt med det.
Om glädjen försvinner lägger jag ner förlaget.
Att enbart överleva på ett förlag är inte nog.
8.
Idag kostar det kanske femtio tusenlappar att låta sätta, trycka och binda en bok i några tusen exemplar. Om man avser att överleva på bokutgivning är det klokt att starta med kapital till tio titlar.
Det blir en halv miljon kronor.
Det är mycket pengar även i det penningvärde som rådde när Korpen startade. Så jag och herr Bergman tog var sitt lån på tio tusen kronor, köpte en mindre offsetpress och framställde böckerna själva.
För varje ny titel behövdes då blott en tusenlapp eller två till papper och bindning.
9.
Förlagets första bok för 12 år sedan var en nyutgåva av Charles Westins avhandling Existens och identitet. Det förra förlaget trodde inte att en ny upplaga skulle löna sig.
Under åren som gott har vi sålt sammanlagt 3659 exemplar. Förra året sålde vi 36 exemplar. (Har man hundra titlar som säljer 36 exemplar om året så kan det ge en nettointäkt till förlaget på 140 tusen kronor. En icke föraktlig summa för ett mindre förlag.)
De stora förlagen lagrar merparten av sina böcker som längst några år. Sedan är det inte längre lönsamt – tror dom. Vi strävar efter att ha alla våra titlar på lager. (Förra året hade vi 96 % av samtliga utgivna titlar kvar på lager.) För en bok med kvalitet tycks det alltid finnas nya läsare.
10.
Varje år – år efter år – kommer det i Sverige ut en massa så kallad massmarknadslitteratur och så kallade läromedel. Bortsett från dessa ges det numera varje åt ut minst 850 nya skönlitterära böcker, 570 nya barn-och ungdomsböcker och 1300 nya fackböcker.
Varje höst sedan början av 50-talet visas aktuella böcker från jordens alla hörn på bokmässan i Frankfurt. Hösten 1986 utställdes omkring 320 000 titlar.
Varje år ger Korpen ut tolv nya böcker.
Kanske är tolv titlar mer än nog i en situation som denna. Att ge ut betydligt fler är i varje fall inte förenligt med verklig demokrati. När det gäller böcker måste skrivandet, förläggandet och läsandet spridas till många.
Under sådana omständigheter är det ett moraliskt krav att enbart ge ut böcker med kvalitet.
11.
En del förläggare tänker i termer av målgrupper, andra ger enbart ut böcker de själva tycker är riktigt bra.
En gång i förlagets ungdom gav vi ut en bok för en målgrupp, en bok om fallskärmshoppning. Få köpte den.
Numera ger vi enbart ut böcker som någon på förlaget tycker verkligt bra om. Detta är även en strategi med mycket små kostnader. Att avgöra om du tycker en bok är bra eller ej gör du medan du läser den. Att avgöra om en bok kan tänkas tilltala en viss målgrupp eller ej kan kräva långa undersökningar.
När det gäller tandkräm och deodoranter kan det vara rimligt att idag tänka i teimer av målgrupper. Men då det gäller böcker utgivna med allvar är det djupt omoraliskt.
En verklig bok är till för var och en.
12.
Det finns gott om så kallade nischer för nya mindre förlag i den svenska förlagsvärlden.
För att bruka dessa nischer krävs blott att väl känna till den art av böcker man vill ge ut och att enbart ge ut de böcker man själv tycker är viktiga. De stora förlagen vet oftast lite om dessa böcker i nischerna mellan de stora bestsellrgenrerna.
Dessutom är det vanligen de mindre förlagen som tar böcker på blodigt allvar. Och gör man det finns det inga fördelar med storförlagens stordrift.
Tvärtom.
13.
En tid tycktes det som om de författare vars böcker vi gav ut bara gick och dog.
Henry Miller dog och Jean-Paul Sartre dog och Arthur Koestler dog. Och Roland Barthes blev överkörd och dog.
Men de flesta författarna överlevde dock sin svenska publicering. Och de som dog blev ändå ganska gamla, men sorgligt var det när det hände. Henry Miller blev ju nästan 90. Det är inte dåligt för en gammallivskonstnärl
Det fina med böcker är ju att de aldrig bara går och dör. Dessutom gör de stundom sina författare odödliga – på gott och på ont.
14.
Om bokförläggeri är att se till att bra böcker blir utgivna, så finns det flera olika sätt att bedriva förlagsverksamhet.
Så här kan det till exempel gå till.
Skaffa dig ett förlag med gott renomme. Tag så kontakt med andra förläggare och säg dem att du vill ge ut vissa böcker som du vet att de tvekat över att ge ut i åratal. Eller säg dem att du vill ge ut några av deras äldre böcker i nyutgåvor. Eller böcker av författare som de tycks ha option för livet på.
Då dröjer det inte länge förrän de andra förläggarna ger ut just de bra böcker som du vill se utgivna.
Det finns få tyngre vägande skäl för en tvekande förläggare att bestämma sig för att ge ut en viss bok, än att en annan förläggare med gott renomme vill ge ut den.
Utan sådana avsikter har jag vid flera tillfällen råka! bedriva denna indirekta art av förläggeri.
15.
Det är faktiskt en viktig skillnad mellan att inhandla en bok och att läsa den.
Idag tycks det viktiga vara att böcker köps. Om de därtill till äventyrs även läses är av mindre vikt. Ja, hur många bra och billiga pocketböcker har vi inte stående olästa numera!
Distributionsproblem och förlagskriser tycks inte främst vara en fråga om huruvida böckerna läsas eller ej.
16.
På många av våra bokomslag finns det en eller annan korp avbildad.
Till boken Kyssaren skulle det vara fint med en kyssande korp, så jag bad Karlsson att rita en. Han påstod helt frarikt att en kyssande korp varen omöjlighet. Kanske hade han rätt.
Icke förty ritade Kaianders Sempler en mycket trovärdig kyssande korp som nu pryder omslaget till Kyssaren.
Ibland är det omöjliga nog så möjligt och det möjliga nog så omöjligt.
17.
En gång i Stockholm undrade en journalist varför så många av våra boktitlar innehåller kyssar. Till exempel Kyss Katta av Fam Ekman, Kyssaren av Alphonse Allais och Den långa kyssen av Henri-Pierre Roche.
Då fick jag osökt möjlighet att svara:
"Det är inte något som är medvetet planerat. Men det finns en novell i boken Kyssaren där en okänd person går runt på olika bröllop i Paris och kysser bruden. Brudgummens släkt tror att han tillhör brudens släkt och brudens släkt tror att han tillhör brudgummens. Det är på ett likartat sätt jag ser förlagets uppgift inom samhällsvetenskapen."
18.
Samma år som Korpen startade infördes det statliga litteraturstödet "för att främja mångsidighet och kvalitet i bokutgivningen".
Sedan dess kan man sända in några exemplar av sina nyutgivna titlar till Statens Kulturråd vars arbetsgrupper därefter väljer ut de titlar de vill stödja.
Litteraturstödet har varit av stor betydelse för Korpen – men inte nu längre. Och detta trots att vår mångsidighet och kvalitet snarast har ökat.
Förr kunde man tämligen väl förutse om en viss titel skulle få stöd eller ej och därmed handla tämligen rationellt vid val av titlar att ge ut.
Så är ej längre fallet.
De senare årens litteraturstöd – exempelvis till barn- och ungdomsböcker – tycks mig snarare styrda av slumpen än av en någorlunda enhetlig syn på mångsidighet och kvalitet.
19.
Det mest besynnerliga med Kulturrådet är att ingen där vill ange vad man inom arbetsgrupperna menar med mångsidighet och kvalitet.
Om man vill främja mångsidighet och kvalitet, så är det ju mer än rimligt att bokproducenterna ska kunna göra sig en god föreställning om vad främjarna avser med just mångsidighet och kvalitet. Om ej så ligger bingon snubblande nära.
Ett enkelt sätt – och ett ur demokratisk synvinkel naturligt sätt – att ge bokproducenterna möjlighet att skapa sig en god föreställning om vad arbetsgrupperna menar med mångsidighet och kvalitet är ju att invitera bokproducenterna till ett möte där arbetsgruppernas medlemmar anger vad de för tillfället avser med mångsidighet och kvalitet.
Detta skulle skapa större möjligheter för bokproducenterna att handla rationellt. Vilket borde ligga i främjarnas intresse.
Besynnerligt nog tycks Kulturrådet inte vilja ha några sådana möten.
Besynnerligt.
20.
Ibland sägs det att efterfrågan på de verkligt goda: böckerna är så liten; folk köper bara flärd och våld, mat- och trädgårdsböcker.
Men "efterfrågan" är en tvetydig term. Dels är det ju frågan om huruvida det finns ett behov på marknaden av verkligt goda böcker, dels huruvida det finns ett intresse bland människor för böckerna i fråga.
Bokmarknaden skulle. vara nog så nöjd med 100 nya titlar om året (som sålde sina 150 tusen exemplar var) istället för dagens sisådär 3 000 nya titlar.
Själv tycker jag att det ges ut alldeles för få böcker i Sverige i dag. I varje fall allvarligt syftande böcker.
Att få böcker trycks och säljs i mycket stora upplagor är i grunden ett hot mot demokratin. I ett givet samhälle vid en given tidpunkt läser medborgarna ett visst antal timmar per vecka. Om dessa används huvudsakligen till bestsellerläsning sker detta på bekostnad av de många böckernas tystnad.
I en demokrati måste många komma till tals.
21.
Det lär ha funnits en icke helt okänd bokförläggare med det förpliktande namnet Charles Potter. En gång lär han ha sagt:
"We are not doing publishing for fun!"
Detta citat hade vi med på våra tidigaste brevpapper tillsammans med svaret:
"We are!"
22.
Det finns andra sätt att sprida böcker än att låta dem distribueras av marknaden.
Ett bra sätt att sprida böcker är som gåvor. Inte enbart mellan läsare, utan även mellan förläggare och läsare.
Gåvor skapar en speciell relation mellan givaren och mottagaren. Gåvor lever och vandrar vidare.
Varje konstverk (till exempel) är en gåva.
23.
En gång blev vi fem som skulle arbeta med Korpen på halvtid.
Då fanns det plötsligt behov av stormöten för oss alla om både det ena och det andra. Själv fann jag mig föreslå organisationsplaner för såväl inköp av kaffebröd som vattning av förlagets blommor. Dessa möten tog både tid och ork, ty på ett demokratiskt möte måste alla lyssna och uttala sig – även om det som föga angår eller intresserar.
När vi senare åter blev fyra behövdes inga stormöten. Samordningen ordnade sig själv.
24.
Till Bibliotekstjänst i Lund kan man sända in ett exemplar av sina nyutgivna titlar. Då blir de recenserade och erbjuds biblioteken för inköp.
Dessa recensioner har helt avgörande betydelse när det gäller försäljningen till biblioteken.
Hamnar en av våra "Bilderböcker för barn och vuxna i alla åldrar" hos en recensent som inte är i samklang med denna vår målsättning kan det innebära 40 tusenlappar mindre i intäkter än om boken anmälts aven kongenial recensent.
Det är en stor summa pengar för ett mindre förlag, särskilt när man betänker att den här typen av böcker framför allt säljs just till bibliotek.
I vissa delar av barnboksvärlden har man fortfarande ett extremt behov av att kunna ange hur gammalt ett barn bör vara som ska läsa en viss bok. Bibliotekstjänst kräver även av sina recensenter att besvara frågan: "För vilken åldersgrupp är boken lämplig?" Och som svar får de: "3-5 år" eller" 4-10 år" eller kanske "3-7 år".
Vissa recensenter får uppenbara bekymmer när de ska pressa in våra "Bilderböcker för barn och vuxna i alla åldrar" i en eller annan ålderskategori.
Själv skulle jag passa mig noga för en bok om vilken en recensent påstått: "Detta är en bok lämplig för män mellan 37 och 41 år."
25.
Vad Bibliotekstjänsts recensenter skriver om samhällsvetenskapliga titlar har däremot ingen ekonomisk betydelse.
En god recension i stället för en dålig ökar kanske försäljningen från 30 till 34 exemplar.
Att de svenska biblioteken inte tycker sig behöva fler än 34 exemplar även samhällsvetenskaplig klassiker som Georg Simmel är naturligtvis en skandal.
26.
Alla har vi väl djupt egensinniga preferenser när det gäller böcker. Även om vi inte visar dem dagligdags.
Själv läser jag helst böcker som går utöver de kategorier som är etablerade i dagens bokvärld.
Av Korpens samhällsvetenskapliga böcker tycker jag bäst om Nya Göteborgsguiden, ty den antyder en ny genre. Av bilderböckerna tycker jag bäst om Berättelse för Frida, eftersom den genom sina regelbrott tydliggör barnboksgenren. Av de övriga böckerna tycker jag bäst om Jutes och Jim, ty den boken handlar verkligen om kärlek.
27.
Jag känner en författare som en höst drog sig undan i en sommarstuga för att skriva en pjäs om en man som rånade en bank.
Efter en tid hade han gått så helt upp i sin historia att han begav sig till närmaste storstad och rånade en bank.
Det finns ingen gräns mellan liv och konst, som några försöker intala oss.
28.
Om jag skulle ge ett råd till en blivande bokförläggare – och det ska man aldrig göra för alla måste vi tydligen göra våra egna misstag här i världen – så skulle jag rekommendera: ge enbart ut böcker som du själv tycker är riktigt bra.
Om du får svårt att överleva på den verksamheten kan du alltid glädja dig åt att ha gett ut riktigt bra böcker, som du med glatt hjärta kan ge bort till blivande vänner från ditt betydande lager.
Ger du dessutom ut böcker tillräckligt länge så råkar förr eller senare en eller annan bok sälja så pass bra att du inte behöver oroa dig för överlevandet längre.
Men som sagt: detta är inget råd.
Möjligen ett oråd.
29.
De avgörande böckerna i ett förlags historia är helt visst de som förlaget gärna vill ge ut men som av ett eller annat skäl aldrig tycks komma från trycket.
En sådan bok är för Korpen – Dashiell Hammetts memoarer.
Gert Nilson "Ur en bokförläggares memoarer", i
Korpen: En litterär monografi redigerad av Bo Ejeby och Gert NIlson,
Bokförlaget Korpen, Göteborg, 1987, s 139-152.
Kommentarer är inaktiverad