Västerut

Vid tiden för sin prosadebut med novellsamlingen Västerut arbetade Hilma Strandberg på telegrafstationen i Fjällbacka. Hilma Strandberg kom från en kulturell och högborgerlig familj i Stockholm, närde litterära drömmar och greps av tidens upprorsanda. Den s.k. genombrottslitteraturen och dess estetiskt-politiska utmaningar förvandlade i ett slag hennes föreställningar om författarens roll.
Och det var i mötet med den bohuslänska kustkulturen och dess auktoritära samhällsmönster som de nya lärornas verkliga betydelse och möjligheter framstod i hela sin vidd. Hon ville rapportera vad hon sett med egna ögon.

Västerut utkom första gången 1887.

Hilma Angered-Strandberg (1855-1927) var under sin levnad en av Sveriges mest lästa författare. Genom Bokförlaget Korpens utgåva av hennes Skrifter i urval kan nu detta bortglömda författarskap återupptäckas.

Korpen utger samtidigt Lilian Permes Hilma Angered-Strandberg: en levnadsteckning.

Novellsamlingen "Västerut" var författarens andra bok. I dess mest omtalade berättelse "Nitälskan" går hon till hårt angrepp mot kyrkoherden i Kville som vägrar en fiskare nattvarden. Novellen publicerades ursprungligen i GHT 1885 och orten fick heta "Fjällkil". Det var upplagt för skandal och sådan blev det. […] Det är storslaget. För viktiga insatser i denna kulturella minnesvård och utgivning står Lilian Perme och Gunnar D Hansson, bland annat med sina förord. Den senare går upp i format och har skrivit en lika initierad som inspirerande introduktion till "Västerut", närmast en essä. […]
   Det var ett långt steg Hilma Angered–Strandberg tog från den romantiskt realistiska prosa som Emilie Flygare–Carlén firade triumfer med, 1800-talets andra svenska kvinnliga berättare om kustkulturen i väst. […] det är en författare av betydelse som nu lyfts fram.

Tomas Forser, Göteborgs-Posten