Björn Sandmark & Ann-Marie Ljungberg

Paracastextilierna i Göteborg

Vem äger det globala kulturarvet?

Vem äger det globala kulturarvet? På många håll rasar diskussioner om konstföremål som visas på de stora etnografiska museerna i världens metropoler. Många museisamlingar är tätt sammanvävda med kolonialismens historia. Krav på återbördande till ursprungsländerna växer sig allt starkare.

I början av 1930-talet överfördes 89 textilier från Paracas-halvön i Peru till Göteborgs museum. Bland dem fanns den mytiska väven El Calendario . År 2008 krävde Peru att Paracastextilierna återlämnades.

I denna bok skildrar Björn Sandmark, som då var kulturchef i Göteborg och central för händelseförloppet, initierat den process som ledde fram till att Göteborgs stad återlämnade El Calendario till Peru. Sandmarks beskrivning reser en rad principiella frågor.

Boken innehåller även en essä av Ann-Marie Ljungberg om El Calendario , Peru och Paracaskulturen.

Björn Sandmark är VD och teaterchef för Göteborgs Stadsteater, författare och översättare. Hans senaste böcker är Jag är en annan: Några nedslag i Erik Lindegrens extatiska diktning (2014) och som redaktör och medförfattare Sceningång: tre år på Göteborgs Stadsteater (2017).

Ann-Marie Ljungberg är författare. Hennes senaste böcker är Maja och döden (2014), I fallinjen: en essä om prekärfeminsim (2015) samt tillsammans med Johan Lönnroth och Jimmy Sand Den tredje vänstern: för en global frihetlig socialism (2017).

Björn Sandmark, dåvarande kulturchef i Göteborg och nyckelperson i striden om Paracastextilierna, dokumenterar tillsammans med Anne-Marie Ljungberg processen i 'Paracastextilierna i Göteborg'. I samarbetet mellan politiker och museifolk i Göteborg respektive Lima ser han ett exempel på en gottgörelse som gör båda parterna klokare och rikare, dels därför att de bidrar till historisk rättvisa, dels därför att båda gynnas av ömsesidigt samarbete.

Stefan Jonsson, Dagens Nyheter

… en fascinerande inblick i hur man hanterar ett konflikt rörande ursprung samt nationella intressen kontra den globala aspekten. En minst sagt kontroversiell och utmanande stridsfråga som aktualiseras gång på gång.

Lena S. Karlsson, Dala-Demokraten

ISBN: 9789188383532
Första upplagan 2019.
122 sid. Häftad. Danskt band.
Ca pris: 165 kr.

Vem äger det globala kulturarvet? På sensommaren 2019 utbröt en debatt i Göteborgs-Posten om återlämnandet av Paracastextilierna, föranledd av Sandmarks & Ljungbergs bok. GP:s kåsör Kristian Wedel konstaterade att textilerna är "det ömtåligaste sattyget i Göteborgs historia.”

I sin recension av boken hävdade Boel Ulfsdotter att denna "helt saknar museologiska perspektiv". Hon menade också att "det fanns alltså inga tvingande skäl för staden att överhuvudtaget reagera på peruanernas krav beträffande Paracastextilierna".

Ulfsdotter bortser "helt från min diskussion av det globala kulturarvet" replikerade Björn Sandmark:

"British Museum, som i snart tvåhundra år har vägrat att lämna tillbaka Parthenonfriserna till Grekland, har skapat begreppet 'det globala kulturarvet', där den som är mest lämpad ska vårda kulturföremålen. Eftersom man anser sig själv som bäst lämpad behöver man inte lämna tillbaka något. Detta accepterar Ulfsdotter tydligen som en sanning."

Boel Ulfsdotter slår i sin slutreplik i GP fast att "kamp för en återlämning av samtliga Paracastextilier utgör ett påtagligt hot mot museitankens själva fundament". Sandmark svarar på sin blogg: "Ulfsdotter har inte, trots ganska stort utrymme i GP, kunnat redogöra för ett enda argument varför återlämnandet var felaktigt."

För den som till äventyrs anser denna diskussion vara provinsiell finns andra synpunkter att inhämta.

Kommentarer är inaktiverad