Den kungliga kleptokratin innehåller minutiösa källhänvisningar, en omfattande källförteckning och mer än 1 300 fotnoter. Den allra största delen av dessa källor är offentligt tillgängliga. Vissa kan ändå vara praktiskt svåra att få tag i.
I några fall hänvisas till webbsidor, vilka kan komma att ändras över tid. Därför är de webbsidor som hänvisas till, med några få undantag, sparade och tillgängliggjorda här.
En annan typ av källmaterial utgörs av korrespondens med statliga myndigheter, hovet och andra. För att underlätta för den som vill forska vidare har denna korrespondens samlats här.
Trots det omfattande arbete som genomförts kan ändå sakfel ha insmugit sig. Författaren tar tacksamt emot rättelser, sakupplysningar och kompletterande information. Han nås via förlaget på: kleptokratin@bokforlagetkorpen.se.
Detta är en del av texten om Kleptokratin Källförteckning. Läs mer
Under mina år som tjänsteman i Finansdepartementet och Statsrådsberedningen pratades det återkommande om kungahuset. Kungen är landets statschef som med familj och förvaltning har åtskilliga beröringspunkter med regeringen. Det är konseljer, ceremonier och representationsmiddagar liksom att departement och myndigheter på olika sätt bistår kungahuset och hovet.
Oavsett vilken regering jag arbetade för hade skvallret en slagsida. Bilden av kungafamiljen och hovet var ofta negativ. Inte ovanligt för löst prat men på ett sätt anmärkningsvärt eftersom jag inte hörde andra verksamheter i centrala statsledningen kommenteras med samma ringaktning. Pratet kunde handla om allt från något drottningen sagt, att kungen brydde sig mycket om pengar till att det förekom korruption i hovet.
Detta är en del av texten om Kleptokratin: Inledningskapitel. Läs mer
Kleptokrati är när en stats högsta företrädare använder sin ställning för korrupt berikning, ett förhållande som vanligtvis förknippas med diktaturer. I Den kungliga kleptokratin visar Thomas Lyrevik att detta även sker i dagens demokratiska Sverige.
Carl XVI Gustaf, hans familj och hovet använder den svenska staten som privat kassakista. De har lyckats undgå eller sätta sig över lagar och regler, offentlig insyn, kontroll och varje form av ansvarsutkrävande. Ensamrätten till landets högsta befattning innebär att Bernadotter i tvåhundra år systematiskt tillskansat sig pengar, tjänster, egendom, avgifts- och skattefriheter som inte bara gagnat en hel släkts materiella välfärd. I det dolda har också en mångmiljardförmögenhet byggts upp som faller ut den dag familjen inte längre är statsbärande.
Den svenska arvmonarkin är ett kleptokratiskt system som bygger på manipulativa metoder. Trots hundra år av demokrati är det kungliga stöldstyret inte bara orubbat – det har till och med stärkts under nuvarande statschef.
Detta är en del av texten om Den kungliga kleptokratin. Läs mer