I 102 korta kapitel skildras en stad med ena benet i 1900-talet och det andra i 2000-talet. Skrivna av en förälskad stockholmare som blivit kvar. Om hur klubbfixare, affärsinnehavare, poeter, byråkrater, freaks, affischerare, entreprenörer, hökare, hustlers, förskolepersonal, spårvagnschaufförer, kommuntjänstemän, klottrare och restauratörer tillsammans skapar en stad. Varje kapitel berättar om en plats och dess människor.
Fram växer en berättelse om 1900-talets stad som en plats där excentriker och eldsjälar drev affärer, startade klubbar, öppnade restauranger och skapade kultur. Där allmänningar och gemensam välfärd var viktiga ingredienser i det goda livet. Men ryms detta i den väv av skyskrapor, marknadshyror och förordningar som växer fram under 2020-talet? Kanske är Lilla Valparaiso en guidebok till en svunnen stad lika mycket som en berättelse om en befintlig.
Detta är en del av texten om Olav Fumarola Unsgaard Lilla Valparaiso. Läs mer
”Ibland drabbas jag av en irriterande tanke: att våra valda ombud i de svenska parlamenten och i den svällande byråkratin är blinda inför konstens möjligheter och kulturens egen kraft.”
I Slutspel ser Ronnie Hallgren tillbaka och reflekterar över scenkonsten och kulturens hot och möjligheter filtrerat genom trettiofyra år som chef och regissör vid två stora teatrar och ett operahus. Om resan från en bakgård i Majorna till de stora scenerna i Malmö och Göteborg och hur det personliga har format hans syn på chefskapets utmaningar och den svenska teatern.
Magin, när skådespelaren, sångaren eller dansaren träder fram i strålkastarens sken och säger: ”Se och hör världen!” Då kapitulerar jag inför konstens förmåga att, om inte förändra världen, så i varje fall göra den lite ljusare och hoppfullare.
Detta är en del av texten om Hallgren Slutspel. Läs mer
Ett bord med utsikt är en uppdiktad dokumentär om en förfärligt vanlig man som bosätter sig på en restaurang. Inte vilken som helst, utan den tidens gourmettempel i Göteborg: Sofus på Avenyn.
Mycket mat förekommer i boken: Sjötunga meuniére, Rapphöna Forestière, Hummer Armoricaine, Anka Alcantara och en hel del chablissås.
I berättelsen förekommer även en hel del mer eller mindre märkliga personer: den vitsberoende servitören Prawitz Larsson, den gåtfulla servitrisen Marja Blink, rotfruktsleverantören Gunnar Gandhi, Russel Bjure som kallpratar så att käften går varm, språkvetaren Rigmor Mjukman – expert på pluskvamperfekt i genusperspektiv, Charlton Nylén från Finngösa, Benito Bengtsson, Per Capita, Werner von Schadenfreude, Lasse Lönndahl och många andra.
Detta är en del av texten om Ett bord med utsikt. Läs mer
Våren 2016. Det är då bubblan spricker. Smällen hörs över hela Sverige. Stampenkoncernens skuldberg är en bra bit över en miljard kronor. Konkurs är nära till hands. Men Stampen klarar sig med rekonstruktion. I Svenska Mässan sitter nyhetshungriga reportrar och lyssnar på vad Peter Hjörne har att säga.
Nittio år tidigare, alltså år 1926, hade en annan Hjörne inte heller det så lätt med finanserna. Men farfar Harry Hjörne lyckades genom hårt arbete och smarta idéer rädda Göteborgs-Posten från nedläggning och på sikt göra den till en av landets största och mest lönsamma morgontidningar.
På många håll rasar diskussioner om konstföremål som visas på de stora etnografiska museerna i världens metropoler. Många museisamlingar är tätt sammanvävda med kolonialismens historia. Krav på återbördande till ursprungsländerna växer sig allt starkare.
I början av 1930-talet överfördes 89 textilier från Paracas-halvön i Peru till Göteborgs museum. Bland dem fanns den mytiska väven ”El Calendario”. År 2008 krävde Peru att Paracastextilierna återlämnades.
I denna bok skildrar Björn Sandmark, som då var kulturchef i Göteborg och central för händelseförloppet, initierat den process som ledde fram till att Göteborgs stad återlämnade ”El Calendario” till Peru. Sandmarks beskrivning reser en rad principiella frågor.
Detta är en del av texten om Sandmark & Ljungberg Paracas. Läs mer
Det finns många goda krafter i Sverige. Människor som i det tysta är engagerade för att försvara mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter enades världens länder om redan vid andra världskrigets slut och de har sedan dess varit ett rättesnöre i våra moderna demokratier.
I Hemliga kliniken berättas historien om de frivilliga i Rosengrenska stiftelsen som sedan 1998 gjort viktiga insatser för att försvara alla människors lika värde och rätt till bästa möjliga hälsa. Boken beskriver också det politiska spelet och avgörande skeden i svensk flyktingpolitik med fokus på opinionsbildning, debatt och beslut som rör mänskliga rättigheter för asylsökande och papperslösa flyktingar.
Detta är en del av texten om hemliga kliniken. Läs mer
