Musik, bildkonst och litteratur har genom historien tillkommit under svåra kriser och förmått överskrida till synes hopplösa situationer.
Antologin Trettiofem röster om Covid19 och kulturen handlar om pandemin, dess följder och den oro den sprider, om vardagen under de restriktioner den påtvingar oss och, slutligen, om konstens förmåga att både dokumentera och lindra mänskligt lidande.
I bokserien "Korpen om coronakrisen" har Bokförlaget Korpen givit ut böcker som reflekterar kring pandemin i olika genrer: journalistik, psykoanalys, poesi. Ytterligare böcker i serien är under utgivning. Håll utkik!
Se och lyssna till Karin Brygger, David Karlsson och David Urwitz tala om och läsa texter relaterade till "Korpen om coronakrisen".
Förhållandet mellan psykiskt lidande och kreativitet är något som människan ställt frågor kring i tusentals år. Redan Aristoteles undrade varför så många skapande människor led av vad han kallade melankoli. Idag vet vi att det förlamande psykiska lidandet kan drabba den enskilde oväntat och överraskande. Ung eller gammal, konstnärlig eller inte.
År 2018 startades ett pilotprojekt på Sahlgrenska universitets- sjukhuset i Göteborg. Projektledare blev Stefan Karlsson, tidigare projektledare för konstateljén vid samma avdelning, Psykiatri Affektiva. Precis som för konstateljéerna var idén att patienterna skulle engagera sig i skapandet på ett så otvunget sätt som möjligt. Det skulle finnas möjlighet att låta krea- tiviteten komma till utlopp direkt och fritt, utan krav eller styrning.
Detta är en del av texten om Landet innanför. Läs mer
Karin Bryggers diktsamling Månader, brev skildrar våren 2020 i poetisk form, med en särskild tonvikt på hur dödens närhet och vissheten om livets utmätthet accentuerar såväl vår vilja att leva och stå i kontakt med det levande, som vår rädsla för döden.
Under ett par vårmånader 2020 drabbas världen av Corona, en världsomspännande pandemi. Det ena landet efter det andra ansätts av sjukdomen. Dödstalen rusar snabbt uppåt. Tiden tycks på en gång accelerera och stå stilla. Man kan inte längre resa någonstans. Det egna kvarteret förvandlas till livets mittpunkt, och är samtidigt bara en marginaliserad strimma i en större geografi.
Detta är en del av texten om Karin Brygger Månader, brev. Läs mer
Texterna i denna bok är skrivna just när coronapandemin brutit ut. Då ingen ännu visste, liksom inget vet ännu, hur händelseförloppet skulle utveckla sig eller vilka dess konsekvenser kommer att bli.
Trettiofem röster om Covid19 och kulturen handlar om pandemin, dess följder och den oro den sprider, om vardagen under de restriktioner den påtvingar oss och, slutligen, om konstens förmåga att både dokumentera och lindra mänskligt lidande. I boken berättas om hur musik, bildkonst och litteratur genom historien tillkommit under svåra kriser och förmått överskrida till synes hopplösa situationer.
Detta är en del av texten om Covid-19 och kulturen. Läs mer
År 2018 reste Karin Brygger och Ivar Frischer till Hamburg för att på plats fortsätta flera års sökande i spåren efter Ivar Frischers mor Ester, som överlevde Förintelsen. Resan blev en del i ett redan tidigare påbörjat litterärt projekt som hösten 2019 utkommer i två volymer: Estera och Stationer.
Estera är en dokumenterande essä som gräver fram ny kunskap om ett livsöde. Essäistik kombineras med fotografi.
Stationer är Esteras systerbok, en volym som genom poesins språk dokumenterar arbetet. Här spelas minnesarbete ut språkligt och dialogen mellan det förflutna och samtiden är ibland lika absurd som minnesarbetet faktiskt är, fyllt av irrfärder, blindspår och avtagsvägar. Men också den fasta punkten förändras ständigt, eftersom forskningsarbetet öppnar nya vinklar vilka gör också de tidigare, välkända platserna, främmande. Verket gestaltar och belyser också att de som försöker resa efter det förlorade för att förstå det, också obönhörligt tvingas förstå sig själva och hur arvet efter Förintelsen påverkar dem.
År 2018 reste Karin Brygger och Ivar Frischer till Hamburg för att på plats fortsätta flera års sökande i spåren efter Ivar Frischers mor Ester, som överlevde Förintelsen. Resan blev en del i ett redan tidigare påbörjat litterärt projekt som hösten 2019 utkommer i två volymer: Estera och Stationer.
Estera är en dokumenterande essä som gräver fram ny kunskap om ett livsöde. Essäistik kombineras med fotografi i detta minnesarbete. Estera tangerar biografin men misslyckas gång på gång med att foga in sig i den traditionella biografins ramar eftersom verket utgår från en människa som valde att i hög grad inte berätta om sitt liv. Därmed synliggörs inte bara hur ett personligt livsöde präglat av tystnad tänjer på biografins traditionella form, utan också att genren vittneslitteratur idag är stadd i förändring.
»Fångar du något?» ropade Bonnie till den tysta mannen ute i floden.
»Det finns ingen fisk här», svarade han.
»Vi går», sa Mau.
Mannen kom upp ur vattnet, han tog sina skor i handen. Bonnie började skratta.
»Vad är det som är så kul?»
»Vi står mitt i en bild. Men vi är inte med i den.»
»Vad menar du?»
»Det fanns en gång en konstnär som hette Brueghel. Han gjorde tolv målningar, en för årets alla månader, men bara fem av dessa existerar idag. De är värda miljoner! Det här, precis denna plats där vi står, är en av de försvunna och den heter November med svarta. Eller morer. Vi står här, men där borta,», han pekade på den andra sidan, »är det en fågel- fälla, en sådan där bräda som hålls upp med en stötta, och när fågeln promenerar in, så klappar fällan ihop.
»Dem känner jag till», sa Silfo. »Man lägger korn i sådana fällor, som lockbete.»
De betraktade den andra sidan, innan de vände om och gick. Några stora svarta kråkor hade slagit sig ner i träden. »Ett ögonblick», sa Mau, »jag kommer.»
De var halvvägs uppe vid bilen när de hörde skottet. De vände sig om. Mau stack ner i en pistol i byxlinningen och täckte den med sin t-shirt.
»Vad händer?», frågade Bonnie.
Detta är en del av texten om Jesper Brygger Silfo. Läs mer
Visst kan man dansa efter Auschwitz samlar och fogar samman individuella och kollektiva minnen. Den skildrar fragment av Göteborgs judiska historia. Det är en bok som vill förändra och lägga till viktiga bitar till de redan skrivna minnena, det som »är» en stads historia. Bokens fragment förskjuter perspektivet och förändrar därmed berättelsen om en plats och dess befolkning.
trösten liknar små blad massor med små blad de breder ut sig så att vi kan gå över dem så att jag kan veta att jag sett dem men att jag inte får lov att plocka upp dem
Karin Brygger debuterade 2006 med diktsamlingen What is love, då under namnet Karin Wiklund. År 2015 utkom hon med den kritikerrosade diktsamlingen Vi kom från överallt. Hon är doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och skriver en avhandling om Sonja Åkesson.
"Det är utan tvekan årets viktigaste diktsamling, likaså är den rent stilistiskt en njutning att läsa. Dikten kommer till läsaren som musik. Det är enskilda toner som plötsligt omsluter oss, växer till en full symfoni."
Vi kom från överallt är en polyfon diktberättelse om utsatthet, kärlek och sorg. Rösterna i Vi kom från överallt är också rösterna från de som blev kvar. Kvar i det frostiga gräset där de matar svanarna och drömmer om att kvantfysiken och poesin ska lysa upp det mörker som ensamhet och fattigdom inte kan hejda. Men barnens ansikten lyser. Som bleka solar skiner de av den kärlek som tar bokens ensamma mödrar från överallt genom varje svårighet, nedslag, förtryck.
Karin Brygger (f. 1978) är författare och kulturskribent. Hon är också verksam som adjunkt i Medier, estetik och berättande vid Skövde högskola. DubbelvolymenEstera (essä) och Stationer (diktsamling), utkom hösten 2019 och handlar om minnesarbete efter Förintelsen. År 2021 utgav hon diktsamlingen Månader, brev.
Detta är en del av texten om Vi kom från överallt. Läs mer
