Jag överger ingen för att han tänker fel, säger Hannah i Kenneth Hermeles nyskrivna pjäs Hannah Arendts tio prövningar.
Här framträder Arendt i helfigur: nydanande, klassiskt bildad, radikal, vänkär, skämtsam, sarkastisk. De egenskaper som gjorde henne till en av nittonhundratalets mest inflytelserika tänkare och en originell politisk teoretiker.
Arendt fick många vänner och många fiender, mycket på grund av det begrepp som skulle sprida hennes namn över världen: ”den banala ondskan”. Var detta uttryck välfunnet – eller ett hugskott som slog fel?
Om detta resonerar Kenneth Hermele i bokens avslutande essä.