I november 1969 placerades tvåhundra polsk-judiska flyktingar på Marstrand, för att bo på ön under vinterhalvåret och lära sig svenska. De hade blivit fördrivna från sitt hemland, där de levt i generationer, och började sina nya liv på en kall och ödslig klippö.

Vissa hade överlevt Förintelsen, andra hade vuxit upp efter kriget utan att känna till sin judiska bakgrund. Polens antisemitiska kampanj blev en chock som förändrade allt.