Posts Tagged: teater

 

faust_omslag_framsida

Tomas Forser

Faustbrev

Tankar om en klassiker

Att klassikerna lever betyder att de överskrider den tid de skapats i. Ständigt nya läsare, åskådare och lyssnare aktualiserar dem i möten där de lägger nya betydelser till de gamla och förändrar verkens innebörder samtidigt som de själva förändras. Det är klassikernas magi och överlägsna värde.

Klassikerna kan med sina erfarenheter från annan tid ge oss skeva bilder som gör oss nervösa och osäkra på vår hemhörighet. Det skapar undran över våra vanor och ger oss queera och rörliga bilder i stället för passfoton. De låter oss fantisera annan verklighet och mäta med andra måttstockar.

En sådan klassiker är Goethes Faust. Goethes egen liksom Fausts rastlösa strävan handlar om att finna det som innerst inne håller samman världen.

 

sceningang_omslag

Björn Sandmark (red)

Sceningång 


Tre år på Göteborgs Stadsteater

Teater är ögonblickets konst. Allt äger rum på scenen under en begränsad tid, oftast ett par timmar. En föreställning spelas ett par månader, sällan längre. Däremot sträcker sig förberedelserna ofta över ett par år och många personer är involverade för att ridån ska kunna gå upp för en ny premiär.

I Sceningång försöker Björn Sandmark stanna tiden, och hålla fast vad som händer där på scenen, bakom kulisserna, i verkstäder och på kontor i den säregna värld som är teaterns.

Boken är en personlig essä om Sandmarks intryck under sina första tre år på Göteborgs Stadsteater, men innehåller också ett tjugotal bidrag från personer som arbetat på Götaplatsen och Backa, eller i deras närhet under de senaste tre åren.

 

engstrom_omslag

 
 
 
 

Sara Engström

I utkanten av teatern

Om Sören Larsson

"Sören Larsson kom att bli en betydelsefull del av den inhemska utominstitutionella teater som hade goda år när 1974 års statliga kulturpolitik implementerades och de fria grupperna vitaliserade teatern. Med sina framstötar nådde de en ny ung publik,  utmanade institutionerna och deras abonnnemangspublik och gjorde teatern till en plats för tidens samhällsdebatt. Denna fria gruppteater hade utrymme också för andra uttryck än de öppet, litet andtrutet politiska.

Vid sidan av konforma fria gruppet och lama institutioner  kunde denna ”tredje teater”, som den ibland kallades, erinra om tidiga experimentteatertraditioner och vi fick nya teaterestetiska referenspunkter att förhålla oss till som kritiker och publik. […].

 

Ulf Friberg

Den kapitalistiska skådespelaren

Aktör eller leverantör? 

”Någon gång längs vägen blev jag arg. Kanske var det på tionde våningen i en liten sammanträdeslokal på Stockholms Stadsteater, då teaterchefen uttryckte att alla är utbytbara. Så här i efterhand upplever jag detta uttalande i början på 1990-talet som en skiljelinje där omstruktureringen av institutionsteatrarna tog fart.

Min ilska steg över hur teatern blev allt mer styrd av behovet av publiksuccéer och stjärnor att locka publik med. Kollegor blev illa behandlade av regissörer och teaterledningar. Personalen ansågs stå i vägen för organisationens utveckling. Jag kände skam över att till slut själv vara den som lommade ut från teatern med svansen mellan benen, fråntagen känslan att vara behövd. Jag börjar där, mitt i ilskan.”

 

Pierre Guillet de Monthoux

Konstföretaget

Mellan spektakelkultur och kulturspektakel

Inom företagsekonomi och management talar man alltmer om att estetik, konst och kultur kan vara en bas för företagandet, i lika hög grad som teknologi och naturvetenskap. Till exempel när det gäller att skapa nya produkter och verksamheter. Konsten kan visa vägen både internt (organisation, företagsledning och produktutveckling) och externt (design, reklam och marknadsföring). Men hur tillverkar man egentligen konst? Vad skiljer konst från annan produktion? Vad kännetecknar ett konstföretag?

Det är sådana frågor Pierre Guillet de Monthoux vill ge oss svar på i denna bok. Med hjälp av reflektion och konkreta studier av praktiskt konstverkande, hämtade från teaterföretagande under två sekler i tre europeiska länder, från Richard Wagners Bayreuthprojekt, över Volksbühne i Berlin och Stockholms stadsteater, till det moderna konstföretagandets Messias Robert Wilson.