Att klassikerna lever betyder att de överskrider den tid de skapats i. Ständigt nya läsare, åskådare och lyssnare aktualiserar dem i möten där de lägger nya betydelser till de gamla och förändrar verkens innebörder samtidigt som de själva förändras. Det är klassikernas magi och överlägsna värde.

Klassikerna kan med sina erfarenheter från annan tid ge oss skeva bilder som gör oss nervösa och osäkra på vår hemhörighet. Det skapar undran över våra vanor och ger oss queera och rörliga bilder i stället för passfoton. De låter oss fantisera annan verklighet och mäta med andra måttstockar.

En sådan klassiker är Goethes Faust. Goethes egen liksom Fausts rastlösa strävan handlar om att finna det som innerst inne håller samman världen.