"Sören Larsson kom att bli en betydelsefull del av den inhemska utominstitutionella teater som hade goda år när 1974 års statliga kulturpolitik implementerades och de fria grupperna vitaliserade teatern. Med sina framstötar nådde de en ny ung publik, utmanade institutionerna och deras abonnnemangspublik och gjorde teatern till en plats för tidens samhällsdebatt. Denna fria gruppteater hade utrymme också för andra uttryck än de öppet, litet andtrutet politiska.
Vid sidan av konforma fria gruppet och lama institutioner kunde denna ”tredje teater”, som den ibland kallades, erinra om tidiga experimentteatertraditioner och vi fick nya teaterestetiska referenspunkter att förhålla oss till som kritiker och publik. […].
