Staffan Göthe är en av Sveriges mest spelade och älskade dramatiker. I mer än femtio år har han även arbetat som skådespelare på teatrar runtom i landet, från Malmö till Luleå, från frigrupper till Dramaten.
Han har gjort många roller på film och i tv, från bifiguren Janne i Offside 1971 till kung Gustaf V i En kunglig affär 2021. Dessutom har Göthe arbetat som pedagog, som rektor och professor i scenframställning vid Statens scenskola i Malmö. Och han har varit verksam som regissör.
I denna bok berättar Staffan Göthe om sitt liv och verksamhet, alltifrån kasperteatern på lekskolan i Luleå till dagens stora roller. Läsaren får ta del av hans inspirationskällor liksom hans metoder för skrivande, rollbygge och regi.
Detta är en del av texten om Staffan Göthe. Läs mer
”Ibland drabbas jag av en irriterande tanke: att våra valda ombud i de svenska parlamenten och i den svällande byråkratin är blinda inför konstens möjligheter och kulturens egen kraft.”
I Slutspel ser Ronnie Hallgren tillbaka och reflekterar över scenkonsten och kulturens hot och möjligheter filtrerat genom trettiofyra år som chef och regissör vid två stora teatrar och ett operahus. Om resan från en bakgård i Majorna till de stora scenerna i Malmö och Göteborg och hur det personliga har format hans syn på chefskapets utmaningar och den svenska teatern.
Magin, när skådespelaren, sångaren eller dansaren träder fram i strålkastarens sken och säger: ”Se och hör världen!” Då kapitulerar jag inför konstens förmåga att, om inte förändra världen, så i varje fall göra den lite ljusare och hoppfullare.
Detta är en del av texten om Hallgren Slutspel. Läs mer
Att klassikerna lever betyder att de överskrider den tid de skapats i. Ständigt nya läsare, åskådare och lyssnare aktualiserar dem i möten där de lägger nya betydelser till de gamla och förändrar verkens innebörder samtidigt som de själva förändras. Det är klassikernas magi och överlägsna värde.
Klassikerna kan med sina erfarenheter från annan tid ge oss skeva bilder som gör oss nervösa och osäkra på vår hemhörighet. Det skapar undran över våra vanor och ger oss queera och rörliga bilder i stället för passfoton. De låter oss fantisera annan verklighet och mäta med andra måttstockar.
En sådan klassiker är Goethes Faust. Goethes egen liksom Fausts rastlösa strävan handlar om att finna det som innerst inne håller samman världen.
Detta är en del av texten om Forser Faust. Läs mer
Teater är ögonblickets konst. Allt äger rum på scenen under en begränsad tid, oftast ett par timmar. En föreställning spelas ett par månader, sällan längre. Däremot sträcker sig förberedelserna ofta över ett par år och många personer är involverade för att ridån ska kunna gå upp för en ny premiär.
I Sceningång försöker Björn Sandmark stanna tiden, och hålla fast vad som händer där på scenen, bakom kulisserna, i verkstäder och på kontor i den säregna värld som är teaterns.
Boken är en personlig essä om Sandmarks intryck under sina första tre år på Göteborgs Stadsteater, men innehåller också ett tjugotal bidrag från personer som arbetat på Götaplatsen och Backa, eller i deras närhet under de senaste tre åren.
"Sören Larsson kom att bli en betydelsefull del av den inhemska utominstitutionella teater som hade goda år när 1974 års statliga kulturpolitik implementerades och de fria grupperna vitaliserade teatern. Med sina framstötar nådde de en ny ung publik, utmanade institutionerna och deras abonnnemangspublik och gjorde teatern till en plats för tidens samhällsdebatt. Denna fria gruppteater hade utrymme också för andra uttryck än de öppet, litet andtrutet politiska.
Vid sidan av konforma fria gruppet och lama institutioner kunde denna ”tredje teater”, som den ibland kallades, erinra om tidiga experimentteatertraditioner och vi fick nya teaterestetiska referenspunkter att förhålla oss till som kritiker och publik. […].
”Någon gång längs vägen blev jag arg. Kanske var det på tionde våningen i en liten sammanträdeslokal på Stockholms Stadsteater, då teaterchefen uttryckte att alla är utbytbara. Så här i efterhand upplever jag detta uttalande i början på 1990-talet som en skiljelinje där omstruktureringen av institutionsteatrarna tog fart.
Min ilska steg över hur teatern blev allt mer styrd av behovet av publiksuccéer och stjärnor att locka publik med. Kollegor blev illa behandlade av regissörer och teaterledningar. Personalen ansågs stå i vägen för organisationens utveckling. Jag kände skam över att till slut själv vara den som lommade ut från teatern med svansen mellan benen, fråntagen känslan att vara behövd. Jag börjar där, mitt i ilskan.”
Detta är en del av texten om Den kapitalistiska skådespelaren. Läs mer
Inom företagsekonomi och management talar man alltmer om att estetik, konst och kultur kan vara en bas för företagandet, i lika hög grad som teknologi och naturvetenskap. Till exempel när det gäller att skapa nya produkter och verksamheter. Konsten kan visa vägen både internt (organisation, företagsledning och produktutveckling) och externt (design, reklam och marknadsföring). Men hur tillverkar man egentligen konst? Vad skiljer konst från annan produktion? Vad kännetecknar ett konstföretag?
Det är sådana frågor Pierre Guillet de Monthoux vill ge oss svar på i denna bok. Med hjälp av reflektion och konkreta studier av praktiskt konstverkande, hämtade från teaterföretagande under två sekler i tre europeiska länder, från Richard Wagners Bayreuthprojekt, över Volksbühne i Berlin och Stockholms stadsteater, till det moderna konstföretagandets Messias Robert Wilson.
Detta är en del av texten om Konstföretaget. Läs mer